Jag är en otålig person som har lätt för att få saker ur händerna. Det går snabbt och lätt, att-göra-listan försvinner utan kamp. Så plötsligt tar det stopp. Listan blir längre och längre. Samtalen blir inte ringda. Boken, som är färdig att skickas till förlag, blir liggande. Festinbjudningarna blir inte besvarade. Hälsokontrollen på vårdcentralen blir inte av. Kallelsen till mötet blir inte skickad i tid. Krukväxterna slokar utan vatten. Känner ni igen det?
Vad är det som hindrar? Är det någon rädsla? Vad handlar motståndet om? Jag har frågat mig själv om och om igen. Efter en EQ-process med Mia de Neergard, något som rekommenderas alla, haglade plötsligt insikterna över mig.
1) Jag hade inte aktivt VALT att göra sakerna på listan. De handlade om MÅSTEN och BORDEN. När jag istället ändrade min inställning till att jag VILL göra alla aktiviteterna, förändrades min energinivå radikalt. Bara genom att ändra mitt sätt att tänka och relatera till att-göra-listan, förvandlades den från en energislukare till att bli positiv. Nu blev den en hjälpreda för att hålla reda på att jag inte missar något roligt, eller att vänligt tacka nej till saker jag inte vill. Listan innehöll plötsligt mina egna beslut över vilka spännande möjligheter jag kan välja i livet. Och vad jag väljer att utesluta i mitt liv.
2) Det krävs MOD att övervinna sina rädslor och att prova något nytt. För mig handlade rädslan om en omedveten och inlärd rädsla för att vara en besvikelse och en person man inte kan lita på. På att-göra-listan finns personer som blir djupt besvikna på mig när jag aktivt väljer bort saker och situationer som innefattar dem. Boken ska läsas och bedömas både av förlagsredaktörer och läsare, den är självutlämnande och ett nybörjarprojekt. Klart att det känns utmanande. Jag tvingas nu lära mig att lita på min egen bedömning istället för andras yttre tyckanden. Anser jag själv att boken är tillräckligt bra? I så fall är den det. I värsta fall får jag ett spännande tillfälle att lära mig att älska mina misslyckanden. I bästa fall kan jag bidra till värdefulla insikter för någon annan person. Är det då värt risken? Absolut.
3) Ibland behöver ett projekt mer tid. I så fall krävs TÅLAMOD. Och det innebär MOD ATT VÄNTA, att invänta rätt tillfälle. Alltså är mod och tålamod två sidor av samma mynt. Jag har insett att min företagsidé inte är färdig att sjösättas ännu. Eller rättare sagt, JAG har ytterligare steg kvar att ta innan jag är redo att förverkliga den. Och det kräver också tillit till att jag vet när det är dags att ta de första skälvande stegen mot min dröm.
Jag slog på måfå upp Solögas bok “Kärlekens språk”. Hon skriver:
“Kärleken säger, din dröm växer med varje steg du tar. Håll koll på nuet. Vad är nästa steg?
Tips: Betrakta “dina fötter” (din nuvarande position i livet). Titta inte för långt fram (på framtiden eller på din fullbordade dröm), eftersom det kan göra att du tappar fokus.
Fråga dig själv. Vilket steg behöver jag ta här och nu, för att komma vidare?
Välj att känna tålamod inför varje situation. Varje litet steg räknas. Ett steg i taget tar dig ända fram. Behåll ditt fokus.”
