Ägare – Lämna läktaren

Formel 1 och racerbanor är en vanlig metafor som konsulter (särskilt manliga konsulter) använder sig av för att beskriva en organisation. Företaget ska vara snabbfotat utan en massa onödig vikt som hindrar. Till exempel nämns att en Lotus Super Seven knappt väger en tredjedel av en ordinär Porsche. Den har bara exakt det kvar som är nödvändigt för att vinna. Den sägs ha samma egenskaper som ett framgångsrikt företag: Den är lönsam, snabb, uthållig, har tillväxt och är lustfylld. Okej, så långt är jag benägen att hålla med.

Men: Metaforen handlar dessutom ofta om samspelet mellan den operativa ledningen, styrelsen och ägarna. Ett samspel som tyvärr alltför ofta inte fungerar. Missnöjet beror oftast på att man inte hittat ett arbetssätt med klara riktlinjer och skiljelinjer mellan de olika rollerna. Ett fungerande triumvirat. Det är nu Formel 1-banan kommer in igen i bildspråket. Den operativa ledningen beskrivs som den som håller i ratten, alltså den som kör bilen i praktiken. Styrelsen motsvarar dem som sitter i depån. Depån lägger strategierna för loppet och har full koll på luftfuktighet, temperaturer, sponsorer, kurvor och andra förhållanden som kan påverka. Och ägarna då? Jo, enligt den här teorin ska de utse depå-ledamöterna och sedan sitta passiva på läktaren och heja på. Tills det inte fungerar. Jag tror att det är en direkt farlig teori utifrån ett etiskt perspektiv.

Ägarna måste bli bättre på att ställa krav på vad deras pengar används till och hur de används. Min erfarenhet är att både anställda operativa och styrelseproffs ofta har egna agendor. Dessa agendor är inte alltid i linje med verksamhetens inriktning och värdegrund. De har gamla affärsförbindelser som de vill hjälpa. Eller har tidigare erfarenheter från andra företag som de tror är legio. Eller tycker att det är bekvämt att göra som de alltid har gjort, och använder gamla mallar som inte passar det nya företaget. De drivs emellanåt av prestige. De har också en karriär att tänka på, egna ambitioner som skuggar omdömet emellanåt. Eller betalar tillbaka tidigare erhållna favörer, som det där lånet av sommarstugan på Österlen. Delar styrelsen och den operativa ledningen verkligen värdegrund med ägarna?

Om ägarna ställt större etiska krav på hur deras pengar ska användas; Hade medarbetare hanterats bättre överlag? Hade det blivit färre motsvarigheter till Lundin Oil-affären? Hade närsamhällen kunnat räddas? Hade det blivit färre mutskandaler? Hade företagen blivit effektivare och använt resurserna till det bästa för företaget? Hade företaget haft en hjärtebärande vision och blivit en god samhällsaktör? Jag är övertygad om det! Så ni ägare i metaforen, lämna läktaren. Ställ krav på miljöbilar på racerbanan, mindre buller, etiska Formel 1-upphandlingar och och en mängd andra villkor som på sikt leder till en bättre värld och bevarandet av vår jord.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Mest lästa
Blogg

Prenumerera på våra blogginlägg och håll dig uppdaterad!

Vi åtar oss att skydda din integritet på hemsidan