Citatet är hämtat från Theodore Roosevelt, en man som trots personliga motgångar och funktionshinder lyckades vinna ett världskrig. Som ledare är det väldigt lätt att fastna i det man inte har. Om jag bara hade andra medarbetare, andra kunder eller andra produkter… Om företaget bara legat på ett bättre läge, om jag som ledare haft friare händer, om jag haft andra resurser… Då hade allting ordnat sig och livet blivit lättare att leva. Men det fungerar inte så!
Om du bara ser allt som du saknar, allt som hindrar dig från att lyckas, då missar du möjligheterna. Självklart ska en ledare se sanningen i vitögat, men det är viktigt att göra det utan att förlora hoppet. Varje svårighet har en lösning. Tappa inte modet. Spotta i nävarna och ta dig an utmaningen istället. Är produktionen ineffektiv? Bli en prao ute i medarbetarnas dagliga verklighet. Är kunderna missnöjda? Ta själv all klagomålshantering. Undersök själv vad som fungerar och inte fungerar. Var nyfiken! Hur gör vi egentligen, bortom alla fina ord och policys? Var klämmer skon? Och hitta sedan en lösning utifrån de resurser du har idag! Vad kan du göra nu direkt? Vilken är den lägst hängande frukten att plocka redan nu?
